Ett passivhus är så energieffektivt att det i många fall inte behöver någon aktiv uppvärmning alls, inte ens under kalla svenska vintrar. Istället hålls huset varmt av solinstrålning, kroppsvärme och värmen från hushållsapparater. Genom avancerad byggteknik kan ett passivhus klara sig på så lite som 10–15 kWh per kvadratmeter och år för uppvärmning. Det kan jämföras med 120–150 kWh/m² för ett konventionellt hus. I praktiken innebär det att energikostnaden för uppvärmning i vissa fall kan landa under 1000 kr per år.

Det som gör detta möjligt är en kombination av smart byggnadsform, exceptionell isolering, extrem lufttäthet och ett ventilationssystem med mycket hög värmeåtervinning. Dessa komponenter gör passivhuset till en av de mest energieffektiva byggnadstyperna i världen.

Så fungerar ett passivhus – tekniken bakom energieffektiviteten

Kärnan i passivhuskonceptet är att minimera värmeförluster och samtidigt maximera återanvändning av befintlig energi. Det uppnås genom fem grundprinciper:

• Mycket god isolering i väggar, golv och tak. U-värden på 0,10 W/m²K eller lägre är vanliga.
• Trippelglasade fönster med lågt U-värde och varmkant (termiskt bruten distanslist) för att förhindra köldbryggor och drag.
• Extrem lufttäthet. Hela byggnadens klimatskal ska klara ett täthetsprov (trycktest vid 50 Pascal) med resultat n50 < 0,3 luftomsättningar per timme.
• Ventilationssystem med FTX-teknik (från- och tilluft med värmeåtervinning). Återvinningsgraden ligger ofta över 80 %, vilket innebär att merparten av värmen i frånluften återförs till tilluften.
• Optimerad byggnadsform och fönsterplacering. Kompakta byggnadsvolymer och fönster mot söder maximerar solvärmevinst under vintern, medan skuggning och djupa fönsternischer förhindrar överhettning sommartid.

Det är inte ovanligt att ett passivhus har ett totalt värmeeffektbehov på under 10 watt per kvadratmeter. Det innebär att hela huset kan värmas upp med till exempel en hårtork – bokstavligt talat.

Intressant fakta: värme från kroppen och elektronik värmer hela huset

En vuxen person avger cirka 80–100 watt värme. I ett passivhus med låg värmeförlust är det tillräckligt för att påverka inomhustemperaturen. Adderar man värmen från kyl, frys, spis, datorer och belysning genereras ytterligare flera hundra watt värme, vilket bidrar till husets energibalans. Denna interna värmelast är en viktig komponent i energiberäkningarna för passivhus.

Ett exempel: en familj på fyra personer som bor i ett passivhus genererar tillsammans ungefär 400 watt kroppsvärme, och hushållsapparaterna ytterligare kanske 600–800 watt. Det är tillräckligt för att bibehålla 20–22 °C inomhus utan ytterligare uppvärmning under stora delar av året.

Kraven för passivhus i Sverige – olika standarder men liknande mål

Det finns två huvudsakliga standarder för passivhus i Sverige: den internationella Passivhaus-standarden från Passivhaus Institut i Tyskland och den svenska FEBY-standarden (Forum för Energieffektivt Byggande).

För småhus i svenskt klimat gäller enligt FEBY följande riktvärden:

• Maximalt värmebehov: 15 kWh per kvadratmeter och år
• Maximalt effektbehov för uppvärmning: 10 watt per kvadratmeter
• Primärenergi inklusive hushållsel: mellan 60 och 75 kWh/m² beroende på zon
• Lufttäthet vid tryckprovning: högst 0,3 l/s/m² vid 50 Pa (n50 < 0,3 h⁻¹)

Vid certifiering krävs ofta även detaljerade beräkningar i särskilda programvaror som PHPP (Passive House Planning Package) och verifiering genom täthetsprov (blåstest), energisimulering och dokumentation.

Komforten i passivhus – överlägsen både vinter och sommar

Ett passivhus har en jämn temperatur i hela huset utan drag, kalla golv eller stora temperaturskillnader mellan rum. Det beror dels på det täta klimatskalet, men också på det balanserade ventilationssystemet med värmeåtervinning.

Luften i passivhus är ständigt i rörelse, men utan att kännas. Systemet tillför syrerik, filtrerad luft och suger ut fuktig, varm frånluft. Resultatet är ett mycket hälsosamt inomhusklimat, ofta med lägre halter av pollen, damm och radon än i vanliga hus. Detta gör passivhus särskilt intressanta för personer med allergi eller astma.

Dessutom är ljudnivån mycket låg tack vare det kraftigt isolerade skalet och de täta fönsterkonstruktionerna. Buller utifrån dämpas effektivt, vilket bidrar till en lugn och behaglig inomhusmiljö.

Ekonomi i passivhus – högre byggkostnad, men mycket låg driftskostnad

Att bygga ett passivhus kostar i regel 5 till 15 procent mer än att bygga ett konventionellt hus. Detta beror främst på kostnaden för förbättrad isolering, bättre fönster och avancerat ventilationssystem. Men de löpande energikostnaderna är betydligt lägre, och skillnaden ökar i takt med stigande energipriser.

Ett konventionellt hus på 150 m² kan ha ett årligt värmebehov på 20 000 kWh. Ett passivhus av samma storlek kanske bara behöver 2000–2500 kWh – en skillnad på upp till 17 500 kWh. Med ett elpris på 1,50 kr/kWh innebär det en besparing på över 25 000 kr per år.

Dessutom är det enklare att installera solceller, batterilagring eller andra energisystem i ett passivhus, eftersom energibehovet redan är så lågt. Detta gör att huset lättare kan bli ett nollenergihus eller till och med ett plusenergihus.

Vanliga missförstånd om passivhus – och vad som egentligen gäller

Ett antal myter florerar kring passivhus, men de flesta saknar grund. Här är några vanliga påståenden – och vad som faktiskt gäller:

• ”Du får inte öppna fönstren” – Det får du, men behovet är mindre. Ventilationen sköts automatiskt och effektivt året runt.
• ”Passivhus fungerar inte i kallt klimat” – Fel. Det är just i kalla klimat som energibesparingarna blir som störst. Tekniken är utvecklad för Tysklands och Skandinaviens förhållanden.
• ”Passivhus är bara för småhus” – Också fel. Det finns förskolor, skolor, kontor och stora flerfamiljshus byggda enligt passivhusstandard, även i Sverige.
• ”Det är för dyrt att bygga passivhus” – Det är en högre initialkostnad, men den återbetalas i form av extremt låg energiförbrukning.

Svenska exempel på passivhus – från pionjärer till nyproduktion

Sveriges första passivhus byggdes i Lindås, Växjö år 2001. Det bestod av radhus i trä och visade att konceptet fungerade även i vårt kalla klimat. Sedan dess har hundratals projekt följt.

Exempel:

• Lindåshusen i Växjö – Sveriges första certifierade passivhus, uppfört av Skanska.
• Förskolan Hoppet i Göteborg – byggd helt fossilfritt enligt passivhusprinciper.
• Norra Djurgårdsstaden i Stockholm – flera bostadsområden med flerfamiljshus byggda enligt passivhus- eller lågenergistandard.

Fler och fler kommuner kräver idag passivhusnivå som minimikrav vid nyproduktion av skolor och offentliga lokaler.

Nästa steg: från passivhus till plusenergihus

Många passivhusägare väljer att installera solceller på taket, vilket i kombination med husets låga energibehov gör det möjligt att producera mer energi än man förbrukar – ett så kallat plusenergihus. I dessa fall matas överskottsenergin ut till elnätet, eller lagras i batterier för senare bruk.